“När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria.”
- Nelson Mandela
“När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria.”
- Nelson Mandela
Här kan du läsa om olika narkotiska preparat, om sjukdomarna alkoholism och narkomani/beroende, begrepp inom behandling och om regler och lagar som berör missbruk och tillfrisknande.
Informationen är hämtad från Anonyma Alkoholister, föreläsaren Calle Strömfelt (Oneday), Peter Nordlöw (Core Rehab), Drugsmart, Polisen och andra myndigheter och Medströms eget arkiv.
Vill du fördjupa dig ytterligare så kan du läsa mer via de länkar vi förmedlar för mer djupgående information.
Från engelskan har vi fått uttrycket addiction (sjukt beroende). Med det menas det slags beroende som gör att individen tar skada av sitt drickande eller drogande. Även kriminalitet, sex, mat, spel etc. kan utvecklas som ett slags skadligt beroende. Beroendesjukdomen eller Narkomani är en liknande sjukdom som Alkoholism (om inte samma sjukdom fast i olika faser?) fast den innefattar beroende av andra preparat och beteenden än bara alkohol.
Alkohol är ett ämne som finns i öl, vin och sprit. Alkohol påverkar hjärnan. Detta märks vanligen genom att den som dricker alkohol blir mer eller mindre berusad. Hjärnskador är relativt vanliga hos människor som druckit stora mängder alkohol, men många andra organ i kroppen påverkas också av alkohol.
Vin och öl kan ge lika svåra alkoholskador som sprit. Det finns ingen helt riskfri alkoholkonsumtion. I allmänhet är det den sammanlagda mängden alkohol som en person dricker som avgör hur svåra skadorna blir. Den som "tål" att dricka stora alkoholmängder löper därför större risk att få alkoholskador.
C:a 7000 svenskar dör varje år på grund av sjukdomar eller skador som har samband med alkoholdrickande. Omkring en femtedel av alla patienter som tas in i akutsjukvården har alkoholproblem och inom den psykiatriska sjukvården är andelen alkoholfall omkring 40 procent.
Ur ett samhällsperspektiv medför alkoholkonsumtion flera problem. Sämre folkhälsa, oprovocerat våld och trafikolyckor är exempel på negativa konsekvenser som förvärras av alkoholkonsumtionen i samhället.
Hjärnan påverkas av alkohol. För att förstå hur, måste man lära sig hur hjärnan är uppbyggd. Människan har tre olika utvecklingsnivåer i hjärnan: reptilhjärnan, mellanhjärnan och hjärnbarken.
Den mest primitiva utvecklingsnivån är reptilhjärnan i hjärnstammen. Den finns kvar sedan den tid för miljoner år sedan då vi var på kräldjursstadiet. Reptilhjärnan höjer och sänker vakenheten i resten av hjärnan. Detta är en livsviktig funktion. Slås den ut släcks hela hjärnan och människan blir hjärndöd. Från reptilhjärnan styrs även adrenalinutsöndringen och reflexbeteenden som flykt och attack.
När vi utvecklades till däggdjur fick vi en påbyggd utvecklingsnivå: mellanhjärnan. I den finns flera lustcentra, som kan stimuleras av till exempel mat, sex och droger.
Den sista utvecklingsnivån är hjärnbarken vars funktion är unik för människan. Den innehåller cirka 70 procent av hjärnans nervceller. Nervcellerna förmedlar nervimpulser via tusentals kopplingar till andra nervceller.
Den del av hjärnan som påverkas först av alkohol är hjärnbarken. När hjärnbarken påverkas styr känslorna och tidsmedvetandet blir otydligt. Den som dricker börjar ta risker, tappar omdömet och gör bort sig.
Dricker personen mer påverkar alkoholen dem lustcentra som finns i mellanhjärnan. Då försvinner omvårdnadsförmågan och personen som dricker blir egocentrisk och tar exempelvis inte hand om kamrater som ligger utslagna.
Lillhjärnan som bland annat kontrollerar balanssinnet är mycket känslig för alkohol. Under berusning får man därför svårt att hålla balansen och samordna sina muskelrörelser. Dessa skador kan bli permanenta hos den som dricker mycket under lång tid.
Alkohol kan också orsaka minnesluckor. När en person inte kan minnas vad han eller hon har gjort eller vad som har hänt under en kortare tid har personen drabbats av en minneslucka.
En annan allvarligare typ av minneslucka är en "blackout" som sällan förekommer hos andra än de som druckit mycket under lång tid. En "blackout" innebär att man helt saknar minnen från en tidsperiod som ibland kan vara upp till 48 timmar. Alla typer av minnesluckor är varningssignaler på en riskfylld konsumtion.
Hjärnskador är relativt vanliga hos människor som druckit stora mängder alkohol under många år i följd. Först brukar närminnet, förmågan att komma ihåg saker som ligger nära i tiden, drabbas.
Vid hög alkoholkonsumtion under lång tid kan en speciell typ av demens, alkoholdemens som bland annat leder till sämre minne, utvecklas. Andra sjukdomar som drabbar minnet är också vanligare hos de som dricker mycket alkohol.
Efter en längre tids drickande kan ett tillstånd som kallas "delirium tremens" uppstå. Den som drabbas får kraftiga och skrämmande hallucinationer, vilket till exempel har lett till att människor sprungit ut framför bilar eller kastat sig ut genom fönster.
Epileptiska krampanfall är också vanliga och kan vara livshotande om de inte behandlas. Magen
Magen kan skadas redan efter en fest med mycket alkohol med akuta magsmärtor som följd. Dessutom har de som dricker mycket alkohol oftare magsår än andra.
Levern är det organ i kroppen som förbränner alkohol och ser till att den försvinner ur kroppen. Det tar mer än två timmar för kroppen att göra sig av med en burk starköl. För en flaska vin tar det cirka åtta till tio timmar.
Redan efter några dagars alkoholdrickande kan levern bli svullen och öm. Leverns celler skadas och fungerar sämre. Var tionde 20-åring som rycker in i militärtjänsten har druckit sig till en leverskada.
Vid lång och kraftig alkoholkonsumtion omvandlas levercellerna till fettceller vilket leder till att leverns funktion försämras. Vid fortsatt hög konsumtion förlorar levern allt mer av sin normala funktion och den livshotande sjukdomen skrumplever kan utvecklas.
Generellt drabbas kvinnor tidigare av leverskador än män.
Inflammation i bukspottkörteln drabbar nästan bara alkoholister och dödligheten vid akuta attacker är cirka 10 procent. Inflammationen som ofta kräver intensivvård, är mycket smärtsam och orsakar svårigheter att tillgodogöra sig mat.
Man kan få "sura uppstötningar" eller "halsbränna" av att dricka alkohol. Om detta pågår under en längre tid kommer den vanliga matstrupeslemhinnan att ersättas av magslemhinna vilket medför en kraftigt ökad risk för cancer i matstrupen.
Alkoholister kan få kraftiga åderbråck i halsen, som ibland brister och ger upphov till livshotande blödningar. Orsaken till åderbråcken är att blodet tvingas hitta nya vägar på grund av att blodflödet genom levern har försämrats.
Alkohol ökar risken för benbrott eftersom alkohol kan bidra till att benstommen blir skörare.
Musklerna kan drabbas av intensiv värk och kramper och alkohol anses även kunna orsaka olika muskelsjukdomar.
Nervskador är vanliga i samband med berusning. Vid en kraftig berusning reagerar man inte längre som vanligt på kroppens varningssignaler. Det är lätt att somna i en ställning där en nerv kommer i kläm och inte vakna förrän nerven är allvarligt skadad.
Nerverna, framför allt i händer och fötter, skadas av långt och kraftigt alkoholmissbruk. Detta kan ge smärtor och ger nästan alltid känselbortfall och förlamningar.
Alkoholmissbrukare har ofta problem med nerverna, blodcirkulationen och immunförsvaret vilket kan leda till att hudsår inte läks ordentligt. De får också ofta hudförändringar som ser ut som små röda spindlar. De kallas "spiders" och orsakas av att små blodkärl blir utspända och syns genom huden.
Hjärtat ansträngs av alkohol. Intensivt drickande kan medföra rytmrubbningar. Vid hög konsumtion kan hjärtförstoring uppkomma, med symptom som hjärtsvikt, andnöd och kraftigt svullna ben.
Det finns olika undersökningar om alkoholens effekt på dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar. Oavsett de olika forskningsresultaten är det troligt att en bra kost, fysisk aktivitet och avståndstagande från rökning i större utsträckning än alkoholkonsumtion skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar.
För kvinnor har man iakttagit en ökad halt av könshormonet testosteron när de dricker alkohol, vilket ökar sexlusten. Alkohol kan också ge en känsla av upprymdhet och upphetsning som kan stimulera sexualdriften för både män och kvinnor.
För män brukar alkoholkonsumtion leda till problem med potensen. De får svårare att få erektion. Det beror på att nervsystemet avtrubbas av alkohol och av de ämnen som skapas när levern bryter ned alkohol. För män som missbrukar alkohol länge kan impotensen bli permanent.
Alkoholism, som existerat i århundraden, har märkligt nog varit svårdefinierbar. Vid förtäring av alkoholhaltiga drycker har vissa människor visat avvikande beteenden i form av överkonsumtion, som gett negativa konsekvenser. Och trots negativa konsekvenser har dessa människor fortsatt att dricka. Normalt slutar man med en aktivitet som ger negativa konsekvenser, men dessa människor tycktes inte kunna sluta dricka alkohol. Dom ansågs därför som utsatta för Guds straffdom, karaktärslösa, psykiskt störda, omoraliska etc. Under senare tid har man i Sverige och andra länder arbetat efter hypotesen att alkoholism skulle vara ett symtom på bakomliggande sociala och psykiska missförhållanden. Enligt detta synsätt är det viktigt att ta reda på varför alkoholister dricker. Det är dock omöjligt att isolera alla de variabler som leder till alkoholism. Det skulle sannolikt ta hela alkoholistens livstid, som blir allt kortare under arbetets gång. Och även om alkoholisten får en förklaring till varför han dricker, så kan han inte sluta. Behandling som bygger på den s.k. symtomteorin har inte haft någon större framgång.
Denna definition har varit och är fortfarande mycket omdebatterad, att alkoholism är en sjukdom, eller ett tillstånd i sig och inte symtom av någonting annat. Det tycks vara så, att vi har att göra med en predisposition. Vissa människor är uppenbarligen mer förutbestämda att bli alkoholister än andra, förutsatt att de dricker alkohol. Ett genetiskt samband har konstaterats och en människa kan naturligtvis även ”ärva” föräldrars attityder. Av alla människor som dricker alkohol blir cirka 10 procent alkoholister, eller de drabbas av ett sjukdomstillstånd som kallas alkoholism. Minnesotamodellen bygger på antagandet att alkoholism är en sjukdom, sådan den definieras av Amerikanska Läkarförbundet (American Medical Association): Alkoholism är en primär, kronisk och obotlig, dödlig sjukdom, som karaktäriseras av förlorad kontroll. Även organisationer som WHO (Världshälsoorganisationen) och AA (Anonyma Alkoholister), klassificerar alkoholism som en sjukdom.
En alkoholist kan aldrig mer återgå till ett ”socialt” drickande, som för honom eller henne blivit onormalt. Detta är oåterkalleligt och har fysiologiska, psykiska och känslomässiga orsaker. Sjukdomen alkoholism ligger latent i alkoholisten resten av livet och aktiveras vid intag av alkohol. Men sjukdomen är behandlingsbar, i sånt motto att alkoholisten kan bli fri från sitt begär efter alkohol och leva ett friskt och framgångsrikt liv. Utan alkohol!
Alkohol och andra beroendeframkallande droger påverkar människans alla funktioner, inte en vrå av hennes väsen lämnas oberörd. Alkoholisten drabbas av svåra negativa konsekvenser i fysisk, psykisk, känslomässig, andlig och social bemärkelse. Han eller hon tappar gradvis sina värderingar till förmån till sitt drickande, och fungerar inte fullt ut som människa. Vid behandling av sjukdomen alkoholism måste man därför ha en helhetssyn på människan.
Ingen människa börjar dricka alkohol med inställningen att bli alkoholist. Alkohol är en socialt och kulturellt accepterad substans som ger människan vinster, annars skulle ingen använda – och dessutom betala för den. Men för vissa människor, ca 10 procent, övergår vinsterna till svåra förluster. Dessa människor började dricka alkohol som alla andra, men drabbas av ett sjukdomstillstånd som inte upptäcks förrän det redan är etablerat. Därför är det inte deras fel att de blev alkoholister. Och det är ingen annans fel heller. Ingen har rimligtvis tvingat i alkoholisten sprit. En alkoholist är inte ansvarig för sin sjukdom, men han eller hon är ansvarig för sitt tillfrisknande!
Alkohol är en kemisk substans med sinnes- och känsloförändrande effekter. Termen alkoholism blir dock allt mindre viktig i vårt moderna samhälle. Vi lever i en drogkultur och människor med alkoholberoende tar i allt större utsträckning till andra droger som ger liknande sinnes- och känsloförändrande effekter. Detta leder till blandmissbruk, som blir allt vanligare. Vi talar därför inte om alkoholism enbart, utan om ett kemiskt beroende som måste behandlas. Tabletter med sinnes- och känsloförändrande effekter är för en alkoholist direkt jämförbara med alkohol. Ett milligram är missbruk och leder till återfall i basdrogen – alkohol. Den ena drogen kan inte bytas ut mot den andra vid ett tillfrisknande.
Förnekandet är en försvarsmekanism som alkoholisten byggt upp för att skydda sitt drickande, som blivit viktigare än allting annat. Förnekandet sker på ett medvetet och ett omedvetet plan, med intellekt och med känslor. Alkoholisten kan inte läsa sina egna symtom och han eller hon förstår inte att händelser som till synes inte har någonting med alkoholen att göra, ändå kan härledas tillbaka till drickandet. Det är obegripligt för honom, för han kan inte se igenom sin egen försvarsmur. Den får honom att ljuga inför sig själv och andra, den får honom att förneka att han förnekar, den får honom att tappa kontakten med sina äkta känslor och förlita sig på ”kemiska” känslor födda ur alkoholen. Alkoholisten vill inte förstå att hans omogenhet beror på alkoholen, att många av hans somatiska sjukdomar härstammar ur alkoholen, eller att han skadar andra till den milda grad. Förnekandet har psykosvärde- en alkoholist kan förneka sitt tillstånd in i döden.
Det är en allmänt utbredd uppfattning att en alkoholist måste vara motiverad för att kunna tillgodogöra sig behandling Det är en sanning med modifikation. En alkoholist måste ha hjälp, men nekar ofta till hjälpen av rädsla att förlora det käraste han har- flaskan. De flesta alkoholister kommer in för behandling genom extern motivation, d v s påtryckningar från familj, jobb, läkare etc. det är behandlingens uppgift att omvandla den externa motivationen till en intern motivation. Många alkoholister upplever inte sig själva som alkoholister vid ankomsten till ett behandlingscentrum, de blir så att säga alkoholister under behandlingens gång. Några skillnader i behandlingsresultat mellan alkoholister som är motiverade för behandling och som inte är motiverade har inte kunnat påvisas.
Tänk dig att du sitter i din bil och kör på en landsväg. Bredvid dig sitter din hustru eller man och i baksätet sitter era två barn. Plötsligt svänger en mötande bil över på fel sida och ni blir inblandade i en svår kollision. Du själv och dina familjemedlemmar ligger svårt skadade på olycksplatsen. På avstånd hör du ambulanssirener och när en ambulans anländer blir du lagd på bår. Alla tycks koncentrera sig enbart på dig. Dina barn ligger blodiga och sargade i diket, men ingen bryr sig om dem. Det är bara du som får hjälp. Du forslas i ilfart till en akutmottagning. Du blir omhändertagen. Men din familj får ligga kvar på olycksplatsen.
Lyckligtvis går det inte till så i verkligheten. Alla inblandade får hjälp. Parallellen med alkoholism är dock uppenbar. Sjukdomen drabbar även när stående och effekterna är ofta förödande. Hustrun eller mannen visar symtom och beteenden som liknar alkoholistens, barn spelar roller som är onormala för dem, de tappar fotfästet i tillvaron etc. Därför måste alla få hjälp. Det är viktigt för alkoholistens tillfrisknande att familjen får insikt i sjukdomen och det är minst lika viktigt för deras eget tillfrisknande att de får behandling.
”Alkohol kan användas till mycket. Det är ett antiseptiskt ämne att göra rent sår på armen med, när syster skall sticka oss med en nål. Alkohol är också ett potent lösningsmedel. Det kan ta bort fläckar från bordet, lösa upp lack, färg och andra saker – så som äktenskap, jobb, ekonomi, vänskapsband och familjer.” Peter Nordlöw – Core Rehab Sandviken
Amfetamin är ett centralstimulerande medel som verkar aktiverande på centrala nervsystemet. Det säljs som ett vitt pulver som kan sniffas eller lösas upp i vatten och drickas eller injiceras. Effekten beror på dosens storlek och på vilket sätt den intas. Den som har tagit amfetamin blir uppspelt, pratsam och rastlös. Man får en "kick" som gör att man känner sig pigg, vaken och "speedad". Amfetamin säljs också under namnet speed. Man går på högvarv. Tröttheten försvinner och behovet av sömn minskar och man känner varken törst eller hunger.
Amfetamin ger ett kraftigt bakrus. Man brukar tala om amfetminruset som en tvåstegsraket. Först kommer kicken och sedan kraschen, det vill säga "betalningen" för den kortslutning av hjärnans signal- substanser som ägt rum under första fasen. Man känner sig då väldigt trött, apatisk, överkänslig och irriterad. Många försöker dupera dessa olustkänslor med andra droger och amfetaminmissbrukaren kan därför hamna i en neråtgående spiral av blandmissbruk och försämrad prestationsförmåga.
Om man använder amfetamin under en längre tid behövs allt större doser för att man ska uppleva samma effekter som tidigare. Missbruket leder alltså till ökad tolerans och beroende. Amfetamin påverkar många organ i kroppen som till exempel hjärta och kärl. Även vid små doser ökar hjärtverksamheten, man andas snabbare, får höjt blodtryck och utvidgade pupiller. Tics, ofrivilliga ryckningar i ansiktet, är vanliga symtom hos amfetaminmissbrukare. Amfetamin - Fakta Syntetiska centralstimulantia (CS)
Sammansättning: Syntetiska medel i pulverform, bl.a. amfetamin (vanligast), metamfetamin och fenmetrazin (fenmetralin).
Doser: "Påsar" med en koncentration av 7 - 40 procent. Även kapslar eller tabletter förekommer. De rusgivande doserna och aktuella koncentrationerna är likartade för amfetamin, metamfetamin och fenmetrazin. Amfetamin ger en märkbar påverkan redan i doser om 5 mg.
Konsumtionsmönster: Nedsväljning ("amfetamingroggande" eller "knaprande"), intravenös injektion eller i enstaka fall snusning/snortning.
Ruseffekter: Känsla av kraft, upprymdhet och stegrad vakenhet; minskade hämningar. Vid högre doser sexuell upphetsning, motorisk oro och mental fladdrighet. Injektionsmissbrukare använder ofta centralstimulantia med upprepade intag under flera dygn, s.k. pundning, varefter de sover ett eller två dygn för att sedan återuppta sitt missbruk.
Skadeverkningar: Avmagring. Fosterskador. Tandskador. Grava oros- och förvirringstillstånd (amfetaminpsykoser), vanligtvis med kraftiga inslag av förföljelseidéer (paranoia). Störningar i motorik, bl.a. ryckighet i rörelser. Kraftigt förhöjt blodtryck med risk för kärlbristningar i hjärnan, vilka kan få dödlig utgång.
Svensk förekomst: De vanligaste injektionspreparaten, förekommer regelbundet över hela landet.
Källa: Polisen
Gemensamt för de flesta droger är också att de skapar ett fysiskt eller psykiskt beroende. Vissa droger skapar snabbt ett beroende som till exempel tobak som är lika beroendeframkallande som heroin.
Att droger är beroendeframkallande innebär i sin tur att det alltid finns en risk för att ett experimenterande, prövande och testande av droger övergår till att drogen används mer och mer. Och en drog, vilken som helst, som missbrukas leder alltid till fysiska och psykiska skador.
Det finns människor som kan äta beroendeframkallande tabletter varje dag år ut och år in utan att de höjer dosen och utan att de missbrukar tabletterna. Det finns också människor som kan röka hasch någon gång då och då, vid festliga tillfällen, inte för mycket och inte för ofta. Samtidigt vet vi att det finns människor som inte klarar det utan som i stället relativt snabbt går in i ett beroende till drogen. Problemet är att man inte på förhand kan säga och med säkerhet veta vilken grupp man tillhör.
Crack är ett av de mest beroendeframkallande preparaten. Crack - också kallat "djävulens kokain" - dök upp på marknaden i USA någon gång i mitten av 80-talet. På senare år har även beslag gjorts här i Sverige. Crack är en form av kristalliserat kokain som blandas i cigarett- eller piptobak. Effekten av crack är densamma som av kokain, men crackruset är intensivare och kortare. Preparatet är starkt beroendeframkallande.
Crack utgörs av kokainkristaller och kan förekomma i olika varianter:Missbrukaren som sniffar kokain blir hög inom 3 minuter medan crackrökaren uppnår samma effekt på mindre än 10 sekunder.
Crack är fysiskt och psykiskt beroendeframkallande. En del fastnar efter en enda gång. Majoriteten är fast inom ca två månader.
Crackrökaren upplever en extremt intensiv eufori under ca fem minuter följd av en mycket stark och obehaglig "krasch". Ett överväldigande begär efter en ny kick följer med kraschen.
Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest. Vi frågar oss - Skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande? Egentligen hur kan vi undgå att vara det? Du är ett barn av Gud. Världen är inte hjälpt av din småbarnslek. Det ligger inget stort i att krympa så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra. Vi föddes att förverkliga Guds härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss: Den finns i alla. Och när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma. När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla, gör vår närvaro andra automatiskt fria. Nelson Mandela
Här behandlas endast de medel som är reglerade enligt lagen om förbud mot vissa dopningsmedel (1991:1969).
Sammansättning: Syntetiska anabola steroider, manligt könshormon (testosteron) och dess derivat, mänskligt tillväxthormon (HGH) samt ämnen som ökar frigörelsen i människokroppen av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon. Medlen förekommer bl.a. i tablettform och i injektionsfärdig lösning.
Doser: Mycket stora variationer i individuella konsumtionsmönster.Ruseffekter: Medlen är inte rusframkallande på samma sätt som narkotika men kan vid långvarigt missbruk ge personlighetsförändringar och ökad känslighet för aggressiva utbrott med eller utan intag av alkohol och vissa andra droger.
Skadeverkningar: Bl.a. avstannad tillväxt, muskelbristningar, leverskador, testikelskrumpning, tidig åderförkalkning, personlighetsförändringar, depressioner, aggressivitet.
Anmärkning: Idrottsrörelsen reglerar även en rad andra ämnen som dopningsmedel. bl.a. vissa narkotika och vissa läkemedel. Deras användning är förbjuden vid träning och tävling.
Lagar om doping Lagen om förbud mot vissa dopingmedel gäller all hantering av syntetiska anabola steroider, testosteron, tillväxthormon och en del andra preparat som avser att påverka kroppens egen hormonproduktion, såvida syftet inte är vetenskapligt eller medicinskt. Överträdelse av lagen leder till böter eller fängelse i högst fyra år. Övriga dopingpreparat på IOK:s dopinglista kontrolleras av varusmugglings-, läkemedels- och narkotikalagstiftningen. Själva konsumtionen av dopingpreparat är olaglig från och med 1 april 1999.
Anabola steroider orsakar höjda blodfettvärden som kan leda till hjärtinfarkt, försämrad blodcirkulation och åderförkalkning.
Mellan perioder av steroidmissbruk drabbas ofta personen av depression, abstinens och sömnlöshet. Ett aggressivt beteende är vanligt med bland annat oberäkneliga vredesutbrott.
Kvinnor blir maskuliniserade, det vill säga får manliga drag. Ökad kroppsbehåring, skäggväxt, basröst och heshet, mindre bröst, manliga kroppsformer och håravfall är vanliga symptom hos kvinnor som dopar sig.
Tillväxthormon kan ge allergiska reaktioner, diabetesliknande effekter och akromegali - en sjukdom som ger onormal tillväxt av händer, fötter, näsa, läppar och haka.
På grund av vätskeansamlingen i musklerna som dopingpreparaten orsakar ser kroppen bullig och uppblåst ut. Ansiktet sväller upp, i synnerhet kinderna, och huden runt ögonen svullnar och stramar. Hudbristningar, speciellt vid armhålorna, är en vanlig biverkan.
Svårartad akne är vanlig i synnerhet på ryggen och axlarna.
Levern påverkas hos alla som tar anabola steroider. Mycket talar för att långvarigt bruk kan ge blodcystor i levern. Godartade levertumörer men också dödlig cancer har ett dokumenterat samband med dopingmissbruk.
Män och kvinnor påverkas lite olika av anabola steroider. Gemensamt för båda är att sexualdriften förändras. I början av missbruksperioden ökar den för att sedan avta, ibland helt. Männen kan få förändrad sperma, blod i sperman eller minskad spermieproduktion på grund av att testiklarna tillbakabildas. Detta kan också ge smärta i testiklarna. Om missbruket börjar i tonåren är det mycket stor risk att personen blir steril för resten av livet. Även prostatakörteln förstoras av anabola steroider vilket ökar risken för inflammation och ger svårigheter att kissa. Flera män blir också impotenta under kortare eller längre perioder.
Kvinnor drabbas ofta av menstruationsstörningar. Ibland kan också klitoris förstoras och en "mindre penis" växer fram. Kvinnor som dopar sig får starka maskulina drag. Livmodersförändringar i form av cystor eller förstorad livmoder inträffar också. Det är inte ovanligt att kvinnor som dopar sig blir infertila, det vill säga oförmögna att bli gravida.
Källa: Polisen – Drugsmart
Ecstasy har både centralstimulerande och hallucinogena egenskaper. Ecstasy säljs som små, vita eller färgglada, tabletter. Ibland präglade med motiv som till exempel ett äpple, smile-ansikte, klöverblad eller dollartecken. Ecstasy förekommer också i kapslar vilket är lätt att förväxla med amfetamin.
Ett vanligt rus av ecstasy ökar serotoninhalten (en sorts signalsubstans) i hjärnan och ger en känsla av energi, gemenskap, lycka och stärkt självförtroende, därav benämningen ecstasy (extas). Rusupplevelsen kan pågå så länge som mellan tre och fem timmar, i vissa fall upp till tio timmar. Samtidigt förstörs serotoninreceptorerna i hjärnan. Detta leder till sömnlöshet, ångest, depressioner, synstörningar, svettningar, "darr" och käkkramp är exempel på komplikationer vid ecstasyanvändning.
Ecstasy stänger dessutom av kroppens värmeregleringssystem - man svettas inte även om kroppstemperaturen stiger. Detta innebär att kroppen kan överhettas. Man kollapsar eller får värmeslag. Om man inte dricker kyls inte kroppen ner och man kan dö av denna anledning eller så dricker man för mycket och drabbas av vattenförgiftning - man drunknar. Man har påträffat E-missbrukare med en kroppstemperatur på 44° C - normal "dödlig" temperatur är 42-43° C. Dessutom rubbas salt- och vätskebalansen.
Hallucinogengruppen omfattar naturliga medel (växtdroger), t.ex. meskalin och psilocybin/psilocin, samt syntetiska medel, t.ex. LSD, PCP och Ecstasy-gruppen (MDMA m.fl.). De har alla egenskapen att framkalla hallucinationer, dvs. svåra förvrängningar av varseblivning och tankeliv.
Sammansättning: Metylendioximetylamfetamin (MDMA) samt de närbesläktade varianterna MDA, MDEA m.fl. Känt under många fantasinamn, som "Ecstasy", "XTC", "ADAM" och "Yuppiedrogen".
Konsumtionsmönster: Nedsväljes i tablett- eller kapselform.
Doser: Rusgivande från ca 50 mg.
Ruseffekter: I lägre doser: förhöjt stämningsläge, känsla av djupare upplevelser, emotionell fördjupning. Vid högre doser: hallucinationer. Ruset börjar ca 30 minuter efter nedsväljning och avklingar efter ca tre timmar.
Skadeverkningar: Psykoser, depressioner. Dödsfall har inträffat särskilt i samband med stark fysisk aktivitet, som långvarigt dansande under s.k. ravepartyn. MDMA:s effekter förstärks av fysisk ansträngning.
Svensk förekomst: Ökad förekomst under senare år.
Källa: Polisen
Frågan om hur "farlighet" skall bedömas för olika narkotika sammanfattades av en icke namngiven läkare i Alkohol & Narkotika.
"Farlighet" är av olika slag: * Om man menar den drog, som man omedelbart kan avlida av vid första dosen, då är heroin den i särklass farligaste. * Om man däremot menar det medel, som snabbast ger upphov till det starkaste beroendet, då blir kokainet det farligaste. * Men om man med farlighet menar det medel som mest lömskt och smygande och under lång tid så småningom förändrar personligheten och verklighetsuppfattningen på ett djupgående och bestående sätt, då är hela gruppen hallucinogener med LSD i topp, dit hör också hasch och marijuana, den farligaste. Hur farligt är det att använda droger?Något enkelt svar på frågan hur farligt det är att använda droger finns naturligtvis inte. Farlighetsbegreppet är inte entydigt: Vad dödligheten beträffar är heroinet den värsta drogen medan cannabis är den giftigaste och den som på sikt ger de allvarligaste personlighetsförändringarna med nya världsbilder, passivitet och social inkompetens. Mycket beror på hur mycket som tas varje gång och hur ofta drogen används liksom hur länge man har hållit på. Det beror också på vilken drog det handlar om, när och hur den används och om den blandas med andra droger. Det finns också individuella skillnader i sårbarhet.
Många droger är situationskänsliga, det vill säga verkningarna av ruset beror på hur man mår och vem man är. Om man är en känslig, psykisk skör person eller om man tillfälligt är ångestfylld kan påverkan och skadorna bli större än om man befinner sig i en stabil situation. Varje drog har sitt eget skadepanorama och påverkar vårt omdöme och beteende. Men gemensamt för alla droger, också alkohol och tobak, är att de påverkar hjärnan, vilket är skadligt i sig. Gemensamt är också att risken för skador ökar ju oftare och mer regelbundet drogen används. Ett intensivt missbruk av droger leder alltid till medicinska och psykiska skador.
Det tillhör ovanligheterna att ett enstaka rustillfälle orsakar svåra skador. Men det händer. Ett enstaka sniffningsrus kan till exempel vara mycket skadligt och till och med leda till döden. Likaså kan läkemedel som kombineras med alkohol ge svåra förgiftningsskador som i värsta fall kan leda till döden.
För att få ett rus av LSD och kokain behövs en ytterst liten mängd och risken att överdosera är stor. Ecstasy stänger av kroppens naturliga reglering av temperaturen och i samband med fysisk ansträngning finns risk för kollaps och värmeslag.
Även om hasch inte kan överdoseras som exempelvis heroin och amfetamin (kroppen reagerar med yrsel och illamående vid alltför hög cannabisdos) kan cannabis orsaka psykiska skador hos känsliga personer även vid enstaka rus.
Låt Dig inte luras av det ansikte jag visar.
Jag har tusen masker och ingen av dem är jag.
Bli inte lurad. Jag ber Dig bli inte lurad.
Jag ger Dig intryck av att vara säker.
Att självförtroende är mitt namn och kyligt lugn mitt agerande.
Att jag inte behöver någon. Men tro mig inte.
Djupt nere dväljs mitt verkliga jag i förvirring, i fruktan och i ensamhet.
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom,
att skydda mig från de blickar som vet.
Men just en sådan blick är min räddning.
Det betyder, att om den åtföljs av accepterande, då åtföljs den av kärlek.
Det är det enda som kan befria mig från de murar jag byggt åt mig själv.
Jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting.
Att jag inte alls är någonting att ha, att du skall upptäcka det och stöta bort mig.
Så börjar paraden av maskeringar.
Ständigt småpratar jag med dig.
Jag berättar allt som egentligen inte betyder något,
men ingenting om vad som betyder allt, vad som ropar inom mig.
Var snäll och lyssna noga och försök höra det jag inte säger.
Du måste räcka ut din hand.
Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande,
varje gång Du försöker förstå för att du verkligen bryr Dig om
då börjar mitt hjärta få vingar.
Mycket spröda vingar - men vingar.
Med Din känslighet och sympati och Din förmåga att förstå
är det endast Du som kan befria mig från min skuggvärld
av osäkerhet, från övergivenhet i mitt fängelse.
Det kommer inte att bli lätt för Dig.
Ju närmare Du kommer mig, desto blindare slår jag kanske Dig tillbaka.
Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar –
Och däri ligger mitt hopp. Mitt enda hopp.
Jag ber, försök riva dessa murar med fasta händer.
Med varsamma händer – för ett barn är mycket känsligt.
Vem är jag, kanske Du undrar?
Jag är någon du känner mycket väl.
Jag är varje man Du möter.
Jag är varje kvinna Du möter.
Jag är också Du själv.
GHB betyder gammahydroxybutyrat och är en substans som förekommer naturligt i kroppens vävnader.
GHB framställdes för första gången på konstgjord väg på 1960-talet i syfte att användas som bedövningsmedel vid operationer.
Preparatet uppvisade inte tillfredsställande resultat och ersattes därför av andra läkemedel. GHB används dock fortfarande i flera europeiska länder för diverse medicinska ändamål.
På 1980-talet började GHB säljas i hälsokostaffärer runt om i USA. GHB marknadsfördes då dels som ett medel med muskeluppbyggande egenskaper, dels som ett bantningsmedel och dels som ett medel att främja den naturliga sömnen. GHB började efter det att missbrukas för sina drogliknande egenskaper och all receptfri försäljning förbjöds därför i USA 1990.
I samma veva kom GHB från USA till Sverige. Påståenden om GHB:s förmåga att höja frisättningen av tillväxthormon och på så sätt stimulera muskeltillväxten gjorde preparatet eftertraktat i kroppsbyggarkretsar. GHB nyttjas som berusningsmedel.
Från och med första februari år 2000 är GHB klassat som narkotika.
GHB består av ett vitt pulver som blandas ut i dryck eller vatten till en klar vätska och som sedan intas via munnen.
Biverkningarna av GHB är allt från illamående, yrsel och kramper till djup medvetslöshet med risk för andningsstillestånd. GHB är mycket svårt att dosera och samma mängd kan ena gången verka uppiggande och andra gången centraldepressivt.
Effekten av GHB-intag blir väldigt olika beroende på dosens storlek. Skillnaden mellan liten och stor dos är dock väldigt liten och väldigt individuell och kan också variera från tillfälle till tillfälle. Det betyder att samma dos i praktiken ger väldigt olika effekt. Generellt kan man säga att en mindre mängd GHB verkar centralstimulerande med en uppiggande och sexuellt stimulerande effekt medan en större dos GHB i stället verkar centraldepressivt med risk för medvetslöshet.
Användare hävdar att GHB framkallar känslor av lugn och sinnlighet samt gör att ängslan och hämningar släpper. Faktum är att omdömet försämras, en GHB-påverkad person kan inte tänka riktigt klart.
Hjärnan och psyket Intag av GHB påverkar hjärnans funktioner och hastigheten i nervbanorna så att överföringen av signaler går långsammare. Symptomen vid GHB-påverkan yttrar sig därigenom som illamående, skakningar, yrsel och sömnighet vid lägre doser och som minnesförlust, kramper och medvetslöshet vid högre doser. Vid mycket höga doser kan GHB orsaka hjärtsvikt och andningsstillestånd.
Påverkan sker på grund av att GHB tycks bromsa utsöndringen men inte lagringen av signalsubstansen dopamin. GHB-intag gör alltså att jämvikten i det neuropsykologiska nätverket rubbas.
Exakt vad detta leder till finns det inte så mycket forskning om. GHB-användning kan dock leda till depressioner genom att vissa delar av hjärnan tillfälligt dämpar frisättningen av dopamin.
Det är känt att frigörelsen av tillväxthormon är högre under så kallad SWS-sömn, icke REM-sömn, en sömnfas vilken understöds av ett intag av GHB. Denna effekt är dock kortvarig och det är inte klarlagt vilka långsiktiga effekter detta får på den egentliga muskelmassan och muskeltillväxten.
GHB är en endogen substans som förekommer naturligt i kroppen. Den som intar GHB tillför dock mångdubbla doser jämfört med vad kroppen själv tillverkar. Exakt vilka biverkningar det leder till på lång sikt är det svårt att hitta forskning om.
Källa: Drugsmart
Cannabis är en psykoaktiv drog som påverkar hjärnan och psyket. Röken från en marijuanacigarett eller haschpipa innehåller över 400 olika ämnen, varav ett sextiotal är psykoaktiva. Det mest psykoaktiva ämnet kallas THC och haschets styrka brukar därför anges i THC-halt.
THC tas snabbt upp i lungorna hos den som röker cannabis. Haschruset kommer redan efter några minuter och varar ungefär en timme - även kallat "akut påverkan". Men även efter ruset finns THC och nedbrytningsprodukterna (metaboliterna) kvar i kroppen - även kallat "kronisk påverkan". THC är olösligt i vatten men löser sig däremot i fetter. Det lagras därför i kroppen, framför allt i hjärnan, levern och lungorna och försvinner sedan långsamt ur kroppen via urinen och avföringen. En vecka efter haschrökningen är ungefär hälften av den THC som rökaren fick i sig kvar i kroppen. Det kan ta ända upp till en månad innan THC och alla nedbrytningsprodukter har försvunnit. Detta innebär att man fortsätter att vara påverkad av THC långt efter det akuta ruset släppt och att den kroniska påverkan avspeglas i sämre korttidsminne, koncentrationssvårigheter och sämre inlärningsförmåga.
Man blir "hög" av hasch och man får en känsla av välbefinnande. Det är naturligtvis dessa positiva upplevelser, en känsla av total närvaro i nuet samtidigt som fantasin kan flöda, som eftersträvas. Men cannabis är en oberäknelig drog och effekterna är inte alltid positiva, utan i stället kan skräckfyllda fantasier, en känsla av hot och ångest uppstå. Psykiskt sköra personer och tonåringar som befinner sig i en känslig fas av sitt liv löper större risk att få ångestattacker, även om de bara röker någon enstaka gång. Motoriken och tankeförmågan försämras under påverkan av hasch. En av de allvarligare konsekvenserna av längre tids haschmissbruk är att till exempel inlärningsförmåga, minne och koncentration försämras.
Hur farligt hasch är beror förstås på hur mycket som röks, hur ofta och hur länge man har hållit på. De medicinska skadorna efter ett långvarigt vanemässigt haschrökande är väl dokumenterade; produktionen av könshormoner, immunförsvaret och celldelningen påverkas. Risken för astma och allergiska besvär i luftvägarna liksom luftvägsinfektioner och luftrörskatarr ökar. Även psykologiska skador uppkommer efter ett långvarigt haschrökande.
Sammansättning: Hampa, Cannabis sativa L., innehåller den rusgivande substansen delta-9- tetrahydrocannabinol (THC). Av torkade växtdelar erhålls cannabis, ofta kallad marijuana, innehållande ca 1 - 19 procent THC; vissa sorter (t.ex. Sinsemilla och Nederwiet/Netherweed) kan innehålla 20 - 25 procent THC. Kådliknande delar pressas till kakor av cannabisharts (haschisch) med ca 5 - 25 procent THC. Ur växten kan man också framställa ett extrakt ("hascholja"), en trögflytande vätska som kan innehålla upp till 70 procent THC.
Doser: En rökbit hasch väger ca ett gram och ger 2 - 3 doser. Ett pipstopp marijuana innehåller ca 0,5 gram. THC är rusgivande i effektiva doser från ca 1 mg. THC-doser över 10 mg brukar ge hallucinationer.
Konsumtionsmönster: Rökning, i enstaka fall nedsväljning som dryck eller som konfekt.
Ruseffekter: I lägre doser upprymdhet och känsla av välbefinnande. I större doser påverkan på tidsmedvetande, varseblivning, reaktionsförmåga och omvärldsupplevelser. I höga doser förvirring med panikinslag och förföljelseidéer. Ruset varar 4 - 8 timmar, vid högre doser längre tid.
Skadeverkningar: I samband med akut rus bl.a. förvirringstillstånd. Närminne och inlärningsförmåga försämras. Vid längre tids missbruk: rubbningar i hormonbalansen, menstruationsstörningar, nedsatt spermieproduktion, fosterskador, minskad lungkapacitet, grava oros- och förvirringstillstånd (cannabispsykoser) samt personlighetsförändringar. Abstinens- och toleransutveckling förekommer vid högre doser.
Svensk förekomst: Den vanligaste narkotikan i alla delar av vårt land, den narkotika som svensk ungdom först och oftast kommer i kontakt med, spridd i de flesta social- och åldersgrupper.
Källa: Polisen
På senare år har brunt heroin åter introducerats i Sverige. Det bruna heroinet brukar rökas i stället för att injiceras och de som använder "rökheroinet" tror ibland att det inte är lika riskfyllt som om de injicerade. Men man kan bli beroende även om man "bara" röker. Heroin, liksom till exempel morfin, tillhör preparatgruppen opiater som verkar dämpande på centrala nervsystemet.
Om medlet injiceras kommer "kicken" direkt. Den beskrivs som en våg av tillfredställelse. Ångest och olust ger vika för en lustfylld känsla av lugn och inre harmoni. Denna berusning varar bara ungefär en kvart. Därefter går missbrukaren in i ett tillstånd då han känner sig "normal". Detta tillstånd varar mellan tre och sex timmar. Efteråt kommer abstinensen som är både lång och plågsam.
Alla opiater ger mycket snabbt ökad tolerans. Kroppen kräver bara inom några veckor en allt högre dos för att åstadkomma samma effekt som tidigare. Opiater är alltså starkt beroendeframkallande.
Heroin - fakta SammansättningHeroin (diacetylmorfin) framställs av morfin genom en enkel process. Heroin förekommer som missbruksmedel i två former: heroinbas (ofta kallad "rökheroin" eller "brunt heroin") samt heroinhydroklorid (ofta kallad "injektionsheroin" eller "vitt heroin"). Även blandningar förekommer. I ren form är både bas- och hydrokloridvarianterna vita; ev. färgskiftningar beror främst på olika renhetsgrader.
Kapslar med 0,2 gram heroin, med en koncentration om 20 - 30 procent. Kapslarna delas ofta i två injektionsdoser.
Injektion, rökning eller snusning. Heroinbas blandas med syror före injicerandet för att öka lösligheten. Heroinbas rökes ofta. Heroin(hydroklorid) injiceras vanligen men kan även rökas.
Kraftigt smärtstillande och dämpande. Omedelbart efter injektionen en stark "kick" med en känsla av upprymdhet (eufori), sedan en känsla av välbefinnande och oberörbarhet. Ruset varar 4 - 6 timmar.
Andningsförlamning, medvetslöshet samt, särskilt vid injektioner, död. Fosterskador. Impotens. Förstoppning. Ger kraftig toleransutveckling och besvärande abstinensreaktioner.
Huvudsakligen i storstadsområdena, men förekommer över hela landet.
Opiatgruppen omfattar bl.a. råopium (opium), morfinbas, morfin och heroin samt syntetiska ersättningsmedel som ketobemidon och metadon m.fl.
Mjölksaften från opiumvallmo (Papaver somniferum) innehåller ca 10 procent morfin. Intorkad mjölksaft kallas råopium och har formen av bruna klumpar som ofta rullas till långa stavar eller pressas till tunna skikt. Efter viss rening erhålles oren morfinbas, ett ljusbrunt pulver, som löses upp med citronsyra eller liknande medel före injicering. Morfinbas kan nyttjas till råvara för heroinframställning. Morfin (vanligast i hydrokloridform för sjukhusbruk) är ett vitt pulver, som i lösning brukas inom sjukvården för smärtstillande ändamål. "Kompot" är ett enkelt extrakt av opiumvallmo, och det innehåller bl.a. morfin. Ibland omvandlas det till heroin av låg kvalitet.
Råopium: ett "pipstopp" 0,3 - 0,5 gram. Morfinbas nyttjas i likartade doser. Morfin i medicinsk praxis smärtstillande i doser om 10 mg.
KonsumtionsmönsterOpium i lösning (tinktur) nyttjas i folkmedicinen i en del länder. Opium rökes ofta i speciella pipor. Morfinbas blandas med syror före injicering för att öka lösligheten. Morfin injiceras vanligen.
Smärtstillande och dämpande. När ruset sätter in upplever missbrukaren en stark men kortvarig känsla av upprymdhet (eufori). Sedan en allmän känsla av välbefinnande och oberörbarhet. Ruset varar 6 - 8 timmar eller mer. Morfin har vid medicinsk användning en smärtstillande verkan under 4 - 5 timmar.
Andningsförlamning, medvetslöshet samt, särskilt vid morfininjektioner, död. Fosterskador. Förstoppning. Impotens. Ger kraftig toleransutveckling och besvärande abstinensreaktioner.
Opiumrökning i ökad förekomst sedan slutet av 1980-talet, främst i vissa etniskt avgränsade grupper. Morfinbas- och morfinmissbruk är tämligen sällsynt.
Syntetiska läkemedel, t.ex. ketobemidon, metadon och petidin, vanligtvis i apoteksfärdig lösning eller tabletter.
100 mg petidin motsvarar 10 mg morfin. Metadon smärtstillande i doser omkring 5 -10 mg (motsvarar 10 mg morfin). Vid metadonunderhållsbehandling ges 30 - 100 mg dagligen.
Kan missbrukas på samma sätt som morfin eller heroin, men nyttjas sällan i så höga doser.
Som morfin eller heroin, dock ej lika kraftiga. Petidin smärtstillande under 3 timmar. Metadon har en omsättningstid av 24 timmar.
Som morfin eller heroin. Tolerans- och abstinensutveckling.
Missbruk tämligen sällsynt. Metadon nyttjas som ersättningsmedel i särskilda medicinska program för att behandla heroinmissbrukare i försök att frigöra dessa från brottslighet och fixering vid missbruket. Metadonprojekt bedrivs vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala, S:t Görans sjukhus i Stockholm, Lasarettet i Lund och Malmö Allmänna Sjukhus.
Källa: Polisen
Ingen, Jag säger ingen kan växa upp och leva vid sidan av eller med Någon som dricker eller drogar utan att beröras på djupet till själ och hjärta Någon, Inte många Någon Någon enstaka Någon växer upp och lever vid sidan av eller med Någon som dricker eller drogar och får hjälp av Någon annan att förstå att det inte är Någons fel när Någon dricker eller drogar Alla, Jag menar verkligen alla som växer upp och lever vid sidan av eller med Någon som dricker eller drogar har rätt att få förstå hur själ och hjärta berörs så att alla, jag menar verkligen alla kan få växa upp och leva inte bara överleva
För att kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas
För att man ska kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer
För att man ska kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda.
Margareta Ekström
Sammansättning: Ovanjordiska delar av katväxten (Catha edulis), som växer främst i Östafrika och Sydvästra Arabien. Bladen innehåller de centralstimulerande ämnena katin och katinon, som båda har en verkan som mycket liknar amfetamin. Katinon är flera gånger starkare än katin.
Konsumtionsmönster: Bladen och barken (första hand årsskotten med fina blad och grenar) tuggas. I ursprungsländerna finns en rik social ritual kring konsumtionen.
Doser: Dagskonsumtion om 250 - 400 gram växtmaterial vanlig i ursprungsländerna.
Ruseffekter: Vid lägre doser upprymdhet, välbefinnande, kraftkänsla. Vid höga doser: förvirring, hallucinationer. Vanliga rusperioder om ca fyra timmar.
Skadeverkningar: Avmagring. Leverskador. Tandskador. Förstoppning. Sexuella störningar. Sömnsvårigheter. Retlighet, depressioner och förvirringstillstånd (psykoser).
Svensk förekomst: Huvudsakligen hos vissa etniskt avgränsade grupper.
Kat - kroppen Kat i hjärnan, hjärtat och psyketVid lägre doser känner man upprymdhet, välbefinnande och kraftkänsla. Ruset ger känslor av man har gott minne och är smart, man tror också att man kan lösa de flesta problem som finns.
Psykiska störningar och skador vid katmissbruk är sömnsvårigheter, retlighet och depressioner. I svårare fall förekommer också psykoser, självmord och paranoia.
Ämnet tannin som finns i kat orsakar magkatarr och förstoppning som ofta ses hos katmissbrukare. Kat dämpar också aptiten och det är därför katmissbrukare ofta är magra med åtföljande undernäring.
Luftvägsbesvär, lungtuberkulos och parasitos är vanliga åkommor hos katmissbrukare.
Sexuella störningar har rapporterats vara ett återkommande problem vid regelbundet katmissbruk.
I en studie visade det sig att 60 procent av de manliga katmissbrukarna hade försämrad potens. I svårare fall kan också katmissbruk leda till impotens.
Få studier har gjorts på gravida kvinnor. De få som gjorts visar dock på att katmissbrukande kvinnor i genomsnitt föder barn med lägre födelsevikt än icke missbrukande.
Källa: Polisen – Drugsmart
Kokain är ett stimulerande medel som påverkar centrala nervsystemet på ett nästan explosivt sätt. Den som använder kokain upplever en starkt ökad självkänsla, man känner sig osårbar och nästan allmäktig.
De första gångerna man prövar kokain märks sällan några negativa effekter. Men om man använder kokain regelbundet kan man få en "kokaindepression", ett tillstånd som präglas av koncentrationssvårigheter, ångest, skuldkänslor, apati, sömnsvårigheter och depression. Kokain är ett vitt pulver som ser ut som druvsocker eller finkornigt tvättmedel.
Bladen på kokabusken, Erythroxylon coca, innehåller ca 1 procent kokain. Kokapasta är en rökbar mellanprodukt vid framställning av kokain. Rent kokain är ett vitt pulver. Kokain kan omvandlas till "fri kokainbas" eller "crack", båda vita pulver, ofta som porösa klumpar.
Lösvikt i påsar. Ett gram kokain ger ca 10 - 20 "linjer" (konsumtionsdoser för snusning i form av smala strängar på plan yta).
Kokain snusas i näsan, dricks som grogg, röks som kokapasta eller fri kokainbas. Injektionsmissbruk förekommer. Kokablad tuggas i Sydamerika och kan beredas som te. I Sverige är snusande och drickande vanligast.
Upprymdhet, känsla av välbefinnande, sexuell upphetsning. Vid större doser: överaktivitet och oro. Vid höga doser: förvirringsreaktioner med ångest och förföljelseidéer samt våldsbenägenhet. Ruset varar 30 - 45 minuter vid snusning; vid rökning endast enstaka minuter i sin högsta påverkansgrad.
Oros- och förvirringsreaktioner (kokainpsykoser). Impotens. Fosterskador. Överdosdödsfall pga. andningsförlamning eller hjärtinfarkt. Kokain är en av de få narkotika som människor och djur vid riklig tillgång fortsätter att självinjicera tills de avlider. Svåra abstinensreaktioner och allvarlig toleransutveckling.
Ökad tillgänglighet över hela landet sedan början av 1990-talet.
Källa: Polisen
Forna dagars människor, som önskade en ren, sedlig harmoni i världen, brukade först ordna sitt eget nationella liv; de som önskade ordna sitt nationella liv på det rätta sättet brukade först reglera sitt hemliv; de som önskade reglera sitt hemliv brukade först kultivera sitt personliga liv; de som önskade kultivera sitt personliga liv brukade först rena sina hjärtan, de som önskade rena sina hjärtan brukade först göra sin vilja uppriktig; de som önskade göra sin vilja uppriktig brukade först söka insikt. Med insikt följer strävan efter kunskap om tingen. När kunskap om tingen är vunnen är insikten uppnådd, när insikten är uppnådd, är viljan uppriktig, när viljan är uppriktig, är hjärtat renat, då hjärtat är renat är det personliga livet kultiverat, när det personliga livet är kultiverat, är hemlivet reglerat, då hemlivet är reglerat är det nationella livet ordnat, när det nationella livet är ordnat råder det fred i världen. Från kejsaren ned till gemene man är kultiveringen av det personliga livet grunden för alla. Det är omöjligt att byggnaden kan bli stående ifall grunden är osäker. Det träd finns inte som är tunt och svagt vid roten och har stora och starka grenar. Det finns orsak och verkan hos tingen och begynnelse och ände i all mänsklig ävlan. Att känna tingens ordning och följd är begynnelsen till all visdom.
Kom ihåg att en konsekvens kan ha anknytning till missbruket även om den uppträder när du inte har någon alkohol/drog i kroppen. En missbrukare som inte arbetat med sig själv har kvar sitt alkohol & drogrelaterade beteende även om han/hon periodvis tekniskt sätt är nykter.
Det finns lagar som handlar om vård av missbrukare. En av dem är lagen om vård av missbrukare (LVM) som mest används för vuxna. För den som är under 20 år kan lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) användas bland annat för missbrukare. Lagarna kan användas för att omhänderta och ge tvångsvård till alkoholmissbrukare.
Det är länsrätten, en domstol, som beslutar om en person skall dömas till tvångsvård med stöd av LVU eller LVM. Detta görs efter begäran från socialnämnden i en kommun. En sådan begäran kan till exempel komma efter det att polisen omhändertagit samma person vid flera tillfällen.
Tvångsvård kan till exempel ges till en person som är en fara för sin egen hälsa. Unga missbrukare kan få vård på ett särskilt ungdomshem eller i en familj som tar emot en missbrukare som en ny familjemedlem.
Källa: Drugsmart
När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar ge mig råd
så har Du inte gjort det jag bad Dig om.
När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar berätta
för mig varför jag inte borde känna så
trampar Du på mina känslor.
När jag ber Dig lyssna på mig och Du känner
Du måste göra något för att lösa mina problem
har Du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.
Lyssna.
Allt jag bad Dig om var att Du lyssnar,
inte pratar eller gör. Bara hör på mig.
Och jag klarar mig själv. Jag är inte hjälplös.
Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös.
När Du gör något för mig, som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar Du till min ångest och svaghet.
Men när Du accepterar att jag känner vad jag känner,
oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta
försöka övertyga Dig och kan börja arbetet med att
förstå vad som ligger bakom denna känsla.
Och när det är klart, är svaren uppenbara
och jag behöver inte längre några råd.
En del narkotikaklassade läkemedel säljs billigt på den svarta marknaden. De vanligaste är Rohypnol, Valium, Stesolid, Librium, Halcion, Mogadon och Sobril. Dessa tillhör gruppen bensodiazepiner som skrivs ut av läkare vid behandling av oro, ångesttillstånd och tillfälliga sömnstörningar.
Preparaten används av praktiskt taget alla narkotikamissbrukare för att förstärka effekten av till exempel heroin eller hasch, som ersättning när det inte finns tillgång till annat eller för att dämpa abstinensbesvär. På senare år har bensodiazepiner också kommit att användas tillsammans med folköl eller annan alkohol för att förstärka rusupplevelsen. Dessa preparat kan vara mycket farliga, särskilt Rohypnol. Det finns exempel på förgiftningstillstånd som lett till dödsfall.
Bensodiazepiner är beroendeframkallande. Vid längre tids användning kan preparaten ge upphov till besvärliga abstinensbesvär när man slutar använda dem.
Smärtstillande medel Det finns en rad receptbelagda värktabletter som innehåller kodein eller morfin som kan vara vanebildande. Preparat som Citodon och Treo Comp innehåller kodein. Doloxene, Distalgesic, Doleron och Paraflex comp innehåller morfin. Ingen av dessa värktabletter är narkotikaklassade men förekommer likväl på den illegala marknaden eftersom en blandning med alkohol kan ge en ruseffekt.
Ungdomar experimenterar, som nämnts, även med receptfria huvudvärkstabletter. Trots att dessa inte ger något rus är överdoser av sådana preparat betydligt mer riskfyllt än man kan föreställa sig. Acetylsalicylsyra som är den aktiva substansen i Magnecyl och Treo kan ge svåra magblödningar. Paracetamol som finns bland annat i Alvedon och Panodil kan tillsammans med alkohol orsaka akuta leverskador. Att använda smärtstillande medel tillsammans med alkohol kan ge svåra förgiftningsskador.
Anmärkning: Grupperna läkemedel och narkotika överlappar varandra. Många läkemedel är narkotika, bl.a. morfin, amfetamin, barbiturater och bensodiazepiner. En del narkotika har tidigare varit inregistrerade som läkemedel men får idag inte längre användas inom sjukvården, t.ex. heroin. Det smärtstillande medlet kodein räknas inte som narkotika om det förekommer i avdelade doser om högst 100 mg eller i en halt av högst 2,5 procent i en beredning. Begreppet "läkemedelsmissbruk" hänsyftar i dagligt tal främst på missbruk, dvs. användning i strid mot korrekt medicinskt bruk, av sådana läkemedel som tillhandahålles på recept och som användes mot sömnsvårigheter, ångest och oro eller långvariga smärttillstånd. I en del fall kan ett illegalt utbud förekomma av insmugglade läkemedel som inte används inom svensk sjukvård. Traditionella narkotikamissbrukare kan också använda läkemedel för att förstärka effekterna av narkotika (t.ex. blandning av Rohypnol™ och heroin) eller för att dämpa abstinensbesvären vid missbruk av t.ex. amfetamin.
Sammansättning: Flera olika typer. Bensodiazepiner är läkemedel (bl.a. Halcion™, Librium™, Mogadon™, Sobril™ och Valium™); en del användes mot ångest och orostillstånd, andra mot sömnsvårigheter. Barbiturater har tidigare använts som sömnmedel, men får idag endast användas mot epilepsi (Fenemal™ m.fl.) eller som narkosmedel (Pentothal™ m.fl.). Smärtstillande medel omfattar förutom tidigare nämnda opiater (bl.a. morfin) även medel som ketobemidon (Ketogan™), fentanyl (Leptanal™) och buprenorfin (Temgesic™). Medlen tillhandahålles vanligen i tablettform eller som injektionsfärdig lösning.
Konsumtionsmönster: oftast nedsväljning av tabletter, även injektion av apoteksfärdig lösning; rökning av krossade tabletter (av t.ex. Rohypnol™) i sällsynta fall.
Doser: Doserna vid missbruk i russyfte kan ligga flera gånger högre än de som tillåtes vid medicinsk användning.
Skadeverkningar: För bensodiazepiner: bl.a. dåsighet, yrsel, huvudvärk, minnesluckor, förvirringstillstånd, sömnsvårigheter, koordinationssvårigheter, i sällsynta fall hallucinationer. För barbiturater: nedsatt vakenhet och minskad koncentrationsförmåga, delirier, andningsdepression, dödsfall kan förekomma vid överdosering. För buprenorfin: slöhet, huvudvärk, illamående; i sällsynta fall: hallucinationer, andningsdepression.
Svensk förekomst: För bensodiazepiner förekommer ett missbruk över hela landet, med spridning till delvis andra grupper än för klassiska narkotika. Barbituratmissbruket mindre omfattande. Buprenorfinmissbruk sällsynt.
Lagar om läkemedel: Grupperna läkemedel och narkotika överlappar varandra. En del narkotika har tidigare varit läkemedel och många läkemedel är narkotika, exempelvis morfin, amfetamin, barbiturater och bensodiazepiner. Bensodiazepiner är receptbelagda och förskrivs av läkare.
Innehav av läkemedel i uppenbart syfte att sälja dem kriminaliserades 1 april 1999.
Källa: Polisen
LSD säljs som frimärksstora läskpappersbitar eller mikrotabletter i grälla färger. LSD tillhör gruppen hallucinogener och är en så kallad psykedelisk drog. Den är syntetiskt framställd. Ruset ger starka effekter även i mycket små doser.
Under LSD-ruset blir uppfattningen om verkligheten helt förvrängd. Syn- och hörselintryck förstärks och förändras. Ibland kan gränserna mellan olika sinnen överskridas; man tycker sig kunna se ljud, höra färger och uppfatta doften av ljud. Detta kan leda till känslor av upplösning. Ruset kan därför liknas vid, och vara svårt att skilja från, en psykos. Återhämtning efter en LSD-tripp kan ta flera dagar, ibland veckor.
Hallucinogener som LSD är mycket oberäkneliga eftersom de psykiska konsekvenserna är svåra att förutse. Det är fortfarande svårt att med säkerhet veta vilken storlek dosen har, vilket kan vara förrädiskt med tanke på hur lite som behövs.
Sammansättning: Lysergsyredietylamid. Vitt pulver som ofta löses upp och droppas på läskpapper, som klipps i småbitar, ibland även på sockerbitar. Förekommer också som små tabletter ("microdots").
Konsumtionsmönster: Tabletter eller läskpappersbitar nedsväljes.
Doser: Hallucinogen verkan från ca 25 - 30 mikrogram (miljondels gram).
Konsumtionsmönster: Främst nedsväljning; enstaka fall av rökning har rapporterats.
Ruseffekter: Genomgripande förvrängning av verklighetsupplevandet och tidsmedvetandet. Kan ge känslor som oftast beskrivs som "religiösa" eller "psykedeliska" ("sinnesvidgande"). Vid högre doser förloras kontakten med omvärlden. Ruset varar 4 - 12 timmar, beroende på dosen.
Skadeverkningar: Förändrad verklighetsuppfattning med förvirringsreaktioner (psykoser). Personlighetsstörningar. Fosterskador. Upprepat missbruk av LSD kan orsaka hastig toleransutveckling, som dock kan gå tillbaka efter en tids avhållsamhet. Ruset är därför inte förutsägbart och kan vålla s.k. snedtändningar ("bad trips"), våldsamma reaktioner och personskador.
Svensk förekomst: Periodvis inom den s.k. acid house-kulturen. Tecken på ökning under 1990-talet.
Hallucinogengruppen omfattar naturliga medel (växtdroger), t.ex. meskalin och psilocybin/psilocin, samt syntetiska medel, t.ex. LSD, PCP och Ecstasy-gruppen (MDMA m.fl.). De har alla egenskapen att framkalla hallucinationer, dvs. svåra förvrängningar av varseblivning och tankeliv.
Sammansättning: Meskalin finns i vissa kaktusarter, bl.a. Peyotl (Lophophoria Williamsii). Psilocybin och psilocin finns i ett flertal svampsläkten. Kaktusarna resp. svamparna skäres i bitar. Båda ämnena kan framställas som vita pulver (sällsynta på den illegala marknaden).
Konsumtionsmönster: Nedsväljes. Torkade svampar rökes ibland.
Doser: Kaktus: 4 - 5 gram; meskalin har hallucinogen verkan från 150 mg och användes ofta i doser om 400 - 600 mg, ibland högre. Psilocybinsvamp: ett eller flera gram, psilocybin hallucinogent från ca 20 mg.
Ruseffekter: Främst hallucinationer. Rusen sätter in efter ca en halv till en timme efter nedsväljningen och varar fyra till fem timmar.
Skadeverkningar: Psykoser.
Svensk förekomst: Sällsynt.
Källa: Polisen
1965 beskrev två forskare ett nytt sätt att behandla heroinmissbrukare med metadon. Metadon är också narkotikaklassat men är svagare än heroin och har framför allt mycket längre verkningstid.
Metadon är ett syntetiskt framställt läkemedel med morfinliknande egenskaper. Metadon ger inga "kickar" och verkar i 24-36 timmar. Samtidigt blockerar det hjärnans mottagningsställen för andra opiater varför en heroindos under metadonbehandling inte får avsedd verkan. När metadon används i behandling av heroinmissbrukare ges det i drickform, vilket minskar riskerna för gulsot, hiv och andra infektioner som kan drabba sprutnarkomaner. Metadon lindrar abstinensbesvär och dämpar suget efter heroin. Med rätt inställd metadondos blir patienten inte påverkad.
Allt detta sammantaget kan ge missbrukaren en liten frist som kan hjälpa honom att ta tag i sitt liv, delta i psykiatrisk behandling och kanske skapa en mer normal tillvaro.
Ett problem är risken för att missbrukaren inte använder allt metadon utan säljer det vidare. Behandlingen pågår under flera år, ibland livet ut, och förhoppningen är att man så småningom kan minska doserna och slutligen upphöra helt med medicineringen.
Medicinsk och vetenskaplig användning av narkotika, bl.a. hantering inom apotek, sjukhus och forskningsinstitutioner, regleras av lagen om kontroll av narkotika (1992:860). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1993.
Brottslig hantering av narkotika bestraffas enligt narkotikastrafflagen (1968:64). Bland de straffbara gärningarna märks olovlig framställning, olovlig överlåtelse och olovligt innehav. Även den icke-medicinska konsumtionen (olovligt bruk) av narkotika är (sedan den 1 juli 1988) straffbar. En straffskärpning skedde den 1 juli 1993 beträffande ringa narkotikabrott genom att straffet (påföljden) för olovligt bruk (eget bruk) höjdes från endast böter till böter eller fängelse i högst sex månader. Straffskärpningen innebär att polisen vid skälig misstanke om olovligt bruk av narkotika får ta urin- eller blodprov för att konstatera det olovliga bruket.
Ringa narkotikabrott, som kan ge böter eller fängelse i högst sex månader, narkotikabrott (normalbrott), som kan ge fängelse i högst tre år, samt grovt narkotikabrott, som kan ge fängelse i lägst två år och högst tio år. Smuggling av narkotika regleras av varusmugglingslagen (VSL, 1960:418). Dess bestämmelser och påföljder motsvarar dem som finns i narkotikastrafflagen.
Missbrukare skall omhändertagas för vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM, 1988:870) om de till följd av missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller på något annat sätt och de till följd av missbruket utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, löper uppenbar risk att förstöra sitt liv eller kan befaras komma att skada sig själv eller någon närstående. Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare (bl.a. polismyndigheter) är skyldiga att anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt LVM.
Unga missbrukare skall omhändertas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU, 1990:52) om det kan antas att behövlig vård inte kan ges med samtycke och den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel.
Psykisk sjukdom hos narkotikamissbrukare, t.ex. övergående förvirringsreaktion eller psykisk störning som utlösts eller orsakats av narkotikamissbruk, utgör grund för tvångsvård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128) eller för dom om överlämnande till vård enligt lagen om rättspsykiatrisk vård (1991:1129).
Narkotikapåverkan vid framförande av motorfordon är ett brott mot trafikbrottslagen (TBL, 1951:649).
Sprutor och kanyler för narkotikainjektioner får endast säljas på apotek mot läkarrecept, dock inte till narkotikamissbrukare. Utdelning av sprutor till missbrukare får beslutas av läkare i varje enskilt fall i Malmö och Lund, som tidigare haft försöksverksamhet med utdelning av fria sprutor. Särskilda av socialstyrelsen uppsatta regler skall då följas.
Källa: Polisen
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Det man däremot med säkerhet kan säga är att riskerna med droger är större ju yngre man är. Ungdomar är mer känsliga för droger och påverkas mer än vuxna. En tonåring har ännu inte växt färdigt, hjärnan och andra kroppsdelar är inte fullt utvecklade. En tonåring är heller inte färdig "inombords" utan står mittemellan barnvärlden och vuxenvärlden.
Låt oss för ett ögonblick jämföra rusupplevelsen med det vi vet om tonårsutvecklingen. Alla droger ger berusning (vilket är skälet till att de används både av vuxna och av tonåringar). Berusningen förvränger verkligheten och skänker ett inre lugn. Osäkerhetskänslor, skuldkänslor, nedstämdhet och känslor av otillräcklighet tonas ner i berusningen. Det är precis av det skälet som tonåringar inte ska använda vare sig alkohol eller andra droger. Tonåringar har ett skört inre medan den egna identiteten håller på att utvecklas. Tonåringen befinner sig också mitt uppe i en intensiv social utvecklingsfas. Man ska, genom kontakter med andra vuxna, genom utbildning och så småningom arbete hitta en egen social roll i samhället.
Dessa "utvecklingsuppgifter" upplevs jobbiga för de allra flesta. Många tonåringar känner sig förvirrade av alla yttre och inre krav, de är ängsliga, oroliga och kanske till och med ångestfyllda. De känner sig osäkra och upplever ingen riktig inre stabilitet. Att personligheten kommer i obalans under tonåren är alltså något som de flesta tonåringar måste gå igenom och något alla periodvis upplever som svårt. Berusningen kan alltså upplevas som en befrielse från smärtsamma faser i tonårsutvecklingen, vilket ökar risken att man blir "förälskad i" och fastnar i droganvändning. Tonåringen kan uppleva det som att han eller hon har hittat en lösning på sina problem. Den stora faran med droger för tonåringar är alltså om drogerna "klaffar in" i tonårsutvecklingen och blir en del av tonåringens lösning på utvecklingsuppgifterna.
Det som då kan hända är att tonårsutvecklingen stannar upp. Aktiviteten, trotset och aggressiviteten som är nödvändiga ingredienser för utvecklingen, trubbas av. Tonåringens protest tystnar och verkligheten ersätts av dagdrömmar. Stannar tonårsutvecklingen upp förblir man barnslig, osjälvständig och beroende.
Att sniffa är att andas in ångor från så kallade lättflyktiga lösningsmedel. Gemensamt för dessa är att de förgasas lätt, de avdunstar vid vanlig rumstemperatur. Gasen dras ned i lungorna med djupa inandningar. Lättflyktiga lösningsmedel finns i olika kemisk-tekniska preparat som till exempel thinner, bensin, trikloretylen, aceton, drivgaser i sprayförpackningar och, vilket blivit populärt på senare år, butangas i cigarettändare.
Att sniffa är en lek med döden. Gränsen mellan ett sniffningsrus och medvetslöshet är hårfin. Ruskänslan orsakas bland annat av syrebrist i hjärnan. Större doser kan leda till medvetslöshet och i värsta fall till att andningscentrum i hjärnan förlamas. Då kvävs man av andningsförlamningen. En annan typ av dödsfall är det som man på fackspråk kallar "sudden sniffing death". När man sniffar utsöndrar kroppen onormalt mycket adrenalin och andra stresshormoner, vilket i sin tur medför en stark påfrestning på hjärtat. Om en person som sniffat samtidigt utsätts för stark psykisk eller fysisk stress (så att kroppen producerar ännu mera stresshormoner) kan det leda till att hjärtat stannar. Många av lösningsmedlen, till exempel bensin och thinner, kan ge permanenta skador på hjärnan.
Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv
när hon tror att hon hjälper andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå
mer än han gör
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet
börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte
hjälpa någon.
Sören Kirkegaard.
Tobaksbruket har sitt ursprung på den amerikanska kontinenten och kom till Europa och Sverige under 1500-talet.
Tobak innehåller nikotin. Nikotin är en beroendeframkallande drog, som i hjärnans centrum för lust och olust framkallar positiva belöningseffekter. Nikotinpåverkan aktiverar också "alarmcentrum" (locus ceruleus), vilket ger en ökad vakenhet. Abstinens, dvs. utebliven tillförsel av nikotin hos nikotinberoende, leder till svårigheter att hantera situationer, aggressivitet, spänning, oro och koncentrationssvårigheter. Det kemiska beroendet av nikotin liknar beroendet av andra psykoaktiva droger.
Ruseffekter kommer ganska snabbt (några sekunder till någon minut) efter det man tagit en dos och som försvinner inom några timmar: Nikotin ger biologiskt mätbara effekter inom några sekunder. Bl. a ökar vakenhetsgraden.
Passiv rökning: Ett stort antal studier har visat på sambandet mellan passiv rökning och lungcancer. Riskökningen ligger i flera studier på 30-50 procent jämfört med de som inte utsätts för rök.
Skadeverkningar: Tobaksrökning är en av de viktigaste orsakerna till hjärt- och kärlsjukdomar bland såväl män som kvinnor. Epidemiologiska studier visar genomgående att ju mer man röker, desto större är risken för kranskärlssjukdom. Rökning minskar också blodplättarnas (trombocyternas) överlevnad och ökar deras tendens till hopklumpning. 1964 fastslog WHO att cigarettrökning är orsak till lungcancer. Lungcancer är idag den vanligaste dödsorsaken i cancer i hela världen. Tobaksrökning är den vanligaste orsaken till cancer i struphuvudet och en viktig orsak till cancer i munhåla, svalg och matstrupe. Risken för manliga storrökare är omkring fem gånger högre än hos män som inte röker.
Många av de tusentals kemiska ämnen som bildas när cigaretter brinner har kända skadeeffekter på människan. Ämnena når alla delar av kroppen eftersom de transporteras runt med blodet.
Både cigaretter och snus innehåller nikotin. Nikotin påverkar hjärnans lustcentrum och framkallar positiva belöningseffekter. Nikotin påverkar också hjärnans alarmcentrum vilket ger en ökad vakenhet. Det är huvudsakligen nikotinet som gör att rökaren upplever det som positivt att röka.
Tjärhalten i tobaken har ett direkt samband med risken för lungcancer. Risken för att få lungcancer ökar i takt med mängden och antalet år man har rökt. Rökning orsakar betydligt fler sjukdomar än cancer i luftvägarna, till exempel slembildning, luftrörskatarr, lunginflammation, kronisk bronkit och emfysem.
Tobaksrökning ökar också risken för cancer i strupen, munhålan, urinblåsan, njurarna, magsäcken, livmodern, livmodershalsen och bukspottkörteln.
Vidare har kvinnor som röker svårare att få barn. Det beror på att rökningen påverkar ägglossningen. En rökande kvinna har färre ägglossningar per år än en icke rökande kvinna. För rökande kvinnor ökar risken för missfall med 50 procent liksom risken för missbildningar hos fostret.
Källa: DrugsmartKlicka på länkarna för att komma direkt till det önskade kapitlet.
